Jag har haft samma cykel halva livet, det låter jättelänge, men det är det inte. Jag tror ju att jag är typ 18, men det är jag ju inte, jag är snart det dubbla. För 18 år sedan fick jag hux flux en sprillans ny cykel av mina föräldrar. Det var inte ens min födelsedag, det var sommar och mina föräldrar tyckte nog att jag behövde en ny. Jag hade faktiskt aldrig klagat på min cykel tidigare, vad jag minns.
Några år tidigare hade jag och morsan varit på cykelsemester i Danmark, med den gamla cykeln utan växlar. 18 mil på tre dagar i oväder. Min bak var stenhård av muskler efteråt. Jag kunde inte ens sitta ned och cykla för att det gjorde så ont i rumpan. Händerna värkte också eftersom det blev en kraftig tyngd på styret, så jag cyklade ståendes utan att hålla i mig.
En gång försvann min gamla cykel. Låset var lite speciellt, då nyckeln var sönderbruten i låset, så jag låste upp cykeln med en liten nyckelstump. Den stod olåst på mina föräldrars tomt. Den blev snodd. Jag blev så kränkt så jag gick ut för att leta efter den. Detta var i Norrtälje och jag hittade den utanför H&M. Jag gick fram och låste cykeln, satte mig på en bänk och väntade. Plötsligt kom cykeltjuven fram och tänkte cykla iväg, men det gick inte. Jag gick fram till cykeln, som att den aldrig hade varit snodd, låste upp och cyklade iväg.
Men sen fick jag den nya, som jag var så glad över. Att bara få så där?! Jag var vän med några cykelproffs i Norrtälje. De gillade min cykel eftersom att den hade ett bra märke. Ett Holländskt ovanligt märke. Vi cyklade till olika badstränder, olika klippor och tog kvällsdopp. Nu i efterhand funderar jag på om de verkligen var intresserade av själva cykelturen, för så bra var jag ju inte på att cykla. De kanske var mer intresserade av simturen. Tyvärr dog min cykelkompis snart där efter i cancer. Och jag cyklade vilse.
Min holländska cykel har jag använt till jobbet vid fint väder. Det har alltid gått fortare att cykla, var jag än har bott eller pluggat/jobbat. Jag har behövt lämna in den på service. Tyvärr har jag gjort det på första bästa ställe. Jag har tyckt att det har varit en upplevelse att lämna in den hos den där alkisen i en källare i kvarteret. Hen sitter alltid och skrattar med sina vänner och röker och dricker i en lokal tapetserad med lättklädda damer.
Men, cykeln har bara blivit skummare och skummare ju mer jag har renoverat den! Till slut lämnade jag in den på ett dyrt och häftigt ställe i Gamla Stan, just för att jag kände att jag nog inte kunde ta mig hem därifrån på den. Cykelreparatören fixade lite på det valformade hjulet för ca 700 spänn och sa att jag borde köpa en ny cykel! Va! En Ny!? Det kostar ju typ 7000 kronor, och jag vill ju inte ha en begagnad och råka på samma problem igen. Allt var fel på cykeln, alla bromsar och växlar och hjul, osv. Bara ytan var fin.
Så, vad gjorde jag då? Jo jag spraymålade cykeln och låtsades att det var en ny.
Och självklart ville fyraåringen också pimpa sin.
Jag tänker, angående detta konsumtions samhälle. Att laga sin 18 år gamla cykel för 2000 kronor, eller köpa en ny? Varför inte laga? Varför bara köpa nytt? Så är det ju med alla tekniska apparater. Köpa nytt lönar sig. Men det känns inte bra.
